Vi mennesker er ikke alltid så god til å forstå hverandre.
Kanskje burde man bli mye flinkere til det.
Lære seg å tolke andres sinnstemning og det usagte ord.
Og selvfølgelig lytte til alt det som faktisk blir sagt.
Det er ikke alltid man er så flink til det i en samtale.
Man er kanskje mer opptatt av å få frem ens egne tanker og opplevelser.
Ofte er det mennesker i vår nære krets som sliter med tunger tanker.
De gjemmer sine innerste tanker og følelser selv for sine nærmeste og gode venner.
Mange av oss har noen vi kjenner som velger å avslutte sitt eget liv.
De tar selvmord.
En slik beslutning berører så utrolig mange. Nær familie, nære venner, naboer,arbeidskollegaer. Man blir ofte sittende igjen med masse spørsmål,
og funderer på om det er noe man kunne gjort for å forhindre det som er skjedd.
Noen får dårlig samvittighet,angrer på det som er sagt og det som ikke ble sagt.Spørsmål som hvordan kunne man unngå å se at det mennesket man kjente og var glad i hadde det vondt,og mest sannsynlig trengte noen,dukker opp.Vi har alle noe å lære av det.Og det er da man ofte stiller seg selv det spørsmålet; Er det noe jeg kunne gjort annerledes?
Håller med dig. Det gör så ont när närastående tar sitt liv och man är igen och lurar på vad som gick fel.
SvarSlettJag hade en god vän när jag var i det militära, Hans. Han var den positiva mannen, skämtade alltid, skrattade hela tiden, han var en pajas helt enkelt. Alla ville umgås med honom för han var så kul och vi jag kände mig alltid så väl omhändertagen i hans närvaro. Så en dag, när jag hade flyttat till New Zeeland, fick jag ett telefonsamtal från en annan vän från det militära. Hans hade tagit sitt liv. Denna glada, spralliga person fanns inte längre. Det var otroligt tungt och svårt att förstå varför han gjort detta. Jag vet än idag inte varför han gjorde det och jag antar att det är något av det svåraste. Sällan vet man varför någon tar livet av sig. Det är så sorgligt, och lite av en självisk akt, tycker jag....